THE ENGINEERING
Hur Berninalinjen klättrar uppför Alperna
Adhesionsbanan, Brusioslingan, 7-procentsstigningarna och UNESCO-utmärkelsen — ingenjörskonsten bakom resan.
Se Bernina Express-dagsutflykter på GetYourGuide ↗Climbing on grip alone
Berninalinjens tysta djärvhet är att den klättrar uppför Alperna utan kuggstång. De flesta högalpina järnvägar använder en tandad räls och ett kugghjul för att dra sig uppför branta stigningar; Berninan klarar lutningar på upp till sju procent med enbart hjul mot räls, vilket gör den till den högsta transalpina övergången och en av de brantaste adhesionsbanorna någonstans. När du känner tåget mala uppåt mot passet är det friktion och nerver som gör jobbet, inte ett dolt kugghjul.
The Brusio spiral
Linjens elegantaste lösning på lutningen ligger strax ovanför Tirano: Brusios cirkulära viadukt, en stenbro med nio valv där tåget slingrar sig ett helt 360-gradersvarv över sina egna spår, öppnad 1908. Där dalen föll alltför brant för en rak klättring valde ingenjörerna en spiralförsedd lösning under öppen himmel i stället för en tunnel eller en kuggstång — höjd köptes i en graciös kurva. Den är nu en av de mest fotograferade konstruktionerna på hela järnvägen.
Broar, tunnlar och en vattendelare
Enligt järnvägens egen räkning korsar hela Bernina Express-sträckan Chur–Tirano 196 broar och passerar 55 tunnlar; själva Berninalinjen har 52 viadukter och broar samt 13 tunnlar och gallerier (UNESCO). Den klättrar förbi Morteratsch- och Palüglaciärerna upp till Lago Bianco vid passet — en sjö på kontinentalvattendelaren, där vattnet skiljs för att rinna mot Adriatiska havet på ena sidan och Svarta havet på den andra. Linjen byggdes för att ligga i sitt landskap snarare än att spränga sig igenom det, vilket är precis vad UNESCO senare kom att hedra.
Why UNESCO listed it
År 2008 skrev UNESCO in Rätiska järnvägens Albula- och Berninalinjer som världsarv — ett erkännande av en järnväg som ett kulturellt verk, för hur djärvt och harmoniskt den en gång för ett sekel sedan byggdes in i ett svårt bergslandskap. När du åker den är det detta du bör känna vid sidan av utsikten: inte bara var du är, utan vad det krävdes för att alls lägga en järnväg här, och att hålla den i drift över Alpernas tak.